Det brukar bli på Pozo men inte i år, det blev i Apelviken som surfpremiären revs av. Prognosen stod klar på måndagskvällen, ett lågtryck med regn och efterföljande sol och vind. Jag packade Yarisen och åkte kl 12, i Gödestad strax innan Varberg drogs molnridån bort och himlen var bara såå blåå. Med ens kändes det som sommar - overkligt men ändå helt naturligt. Som att lyfta från ett kallt Kastrup och landa i just Pozo.
Det var redan några kitare ute och Magnus RRD. Jag krattade och ville nästan gråta samtidigt, det var så vackert. Jag riggade 5,3 Smack och Twin 84 l. En helt underbar kombination skulle det visa sig. Fart, tidig planing och inte minst det togs bra höjd i detta pålandsvinds-land. Jag brukar få gå upp lite tidigare när jag är ringrostig o frusen men inte idag. Efter 3 timmar kom jag upp och var pigg, glad och lycklig. Vi var ca 10 surfare och lika många kitare på slutet.
Jag ringde Bokinge, det var inte av skadeglädje utan jag var tvungen att dela ruset med någon som förstod och det gjorde han. Säsongen har börjat - länge leve Säsongen!
Jag fick en Boards magazine ( windsurfingtidning ) av Bokinge. Idag lyser solen o vinden friskar i, vem bryr sig om att det är minusgrader? Nu börjar det verkligen spritta i surftarmen o benen. Ut o skotta fram utrustningen! Var det inte här bakom garaget jag la brädan? Jo här känns det något hårt. Gräv o du skall fina - en fena!?
I Boards konstateras årets sanning, en bräda med 4 fenor är bäst! Jag har just realiserat de 2 tidigare årens sanning att 2 fenor är bäst. Vågar jag ta fram dessa twinser i Apelviken? Ja kanske där men absolut inte i Halmstad Ringenäs där blir jag utskrattad; “Gick du på twinser- hosen? Det begriper ju alla att 4 är bättre än 2 fenor”. Jag skall ta fram alla fenkassetter jag har liggande sedan byggsjälv eran o täcka botten med alla “mirakel-fenor” jag blivit pålurad. SEN KAN VI SNACKA FENOR! 23 är bättre än 4!! Om jag låtit bli att köpa twin brädan o fortsatt med traditionell singelfin skulle det var mer accepterat ; Coool Old school surfare!
Det bästa i Board var John Skyes insikt. Efter många års resande hit o dit över hela jorden konstaterar han att det är bäst hemma på the local spot. Där du är van att segla är det som bäst, sluta kuska omkring o segla där hemma istället! Precis vad jag tänkt o kännt.
OK men nu skall jag snart vara på vattnet igen men var fasen la jag riggen i höstas? köpte inte jag nya segel? -BOKINGE var hävde du av grejerna efter sista höstresan till Lejet? Det blir att fortsätta att gräva……Hade inte jag en husbil också!?
Apelviken Varberg 27 september kl 19.10. Utsikt från HOT-mobilen över ett hav i skymning.
Om man är ute o seglar nu, 19.10 så är det dags att gå upp om man skall rigga ner utan pannlampa. Jag har just sprungit strandpromenaden, runt fästningen och tillbaka till Apelviken. Jag blev trött, det tog visst i alla fall, 4 tim på vattnet med stor bräda och 6,3 segel. Vinden var rakt på idag så det gällde mest att hålla höjd för att få några vågsvängar på vägen in. Det är söndagskväll och jag var ute o sprang med de andra Varbergsborna, de som troligen skulle upp o jobba imorgon. Det var nästan som om jag bodde här . Något känns annorlunda. Hmmmm . Jag är inte vemodig! Jo jag brukar känna vemod när jag skall åka in i landet igen, lämna havet, kanske konstatera att det är slut för denna gång, nästa gång vet man aldrig när det blir. Det är inte för att jag inte vill komma hem, det är trevligt hemma med men vemodet kommer när jag vänder havet ryggen. Jag har länge pratat om att ha ett torp, eller litet hus med ett stort trädgårds-land någon mil in i landet men dit skall man ju också ta sig ifrån havet. Nu när jag nyss sprang på den lilla stranden där jag första gången såg en vindsurfingbräda på vattnet 1976 stod det klar; ”Jag skall ju bo VID havet I Varberg så att jag slipper att åka härifrån”.
Första gångerna jag kände detta vemod var när vi åkte hem från SUM SIM i Gävle. Jag var mellan 12-16 år och hade deltagit i Riksfinalen. Oavsett hur det gått så var det vemodigt att åka hem, särskilt när vi på kvällen kom på E4 vid Gränna på väg mot Jönköping och såg alla ljusen spegla sig i Vättern. Det var väl inte för att vi åkte från Gävle snarare för att den viktigaste tävlingen för året nu var över. All träning som avverkats i bassängen all tid som tränaren gått på kanten för att vi skulle infria våra mål och nu var det över. Just det ”nu är det över” – känslan ger ett vemod..eller? Jag är ju inte vemodig när jag varit hos tandläkaren för att det nu inte blir mer borrat på ett år – förhoppningsvis.
Nu mår jag i alla fall bra här på parkeringen. Det står fler bussar här och en polsk långtradare?! Det är norrmän som tror att det skall blåsa imorgon, 2 bussar äldre surfare som jag , de hoppas nog på väder som idag för sina stora grejer. Bredvid mig står pensionärerna som sitter o tittar på TV i sin Hymer mobil. De har vänt havet ryggen redan på eftermiddagen för TVns skull. Jag undrar varför de åkt hit och står här med den utsikten utan att njuta av den? Deras liv kanske avhandlas i burken och utan kontakt med den är de redan döda. Damen var ute och tog 2 kort på några kitare på vattnet det fick räcka som bevis på att de varit här och sett dårarna på havet. Undrar om de känner vemod? För dem är det ju verkligen snart över.
Jag har försökt förklara vemodet med en längtan till dit jag kom ifrån och den platsen verkar finnas där ute vid horisonten för det är där jag tittar när vemodet sätter in. Närmare en tro på ett liv efter detta kommer jag inte, alltså en plats eller ett tillstånd som jag befann mig på/i innan detta livet och som jag skall återvända till.
Jag kommer ingen vart med vemodsundersökningen, jag får vara glad över att jag känner överhuvudtaget. Dags för en sängfösare – en dansk ÖL. God natt!
28/9 Jag vaknar till regnets smatter o vindens gungningar av bilen. Skall jag ta på våtdräkten först o rigga sedan? Det är ruggigt! Kl 08 är jag ute med 4,5 och Cutre brädan, det är fullt tryck! Efter en halvtimme kommer näste surfare och en till o en till…Regnet har slutat o solen tittar fram. Jag satsar på några framåt loopar. En roterar runt högt o bra och landar precis platt på brädan med riggen rakt upp, det känns i hela ryggraden och i självförtroendet, snart står jag den. Jag är ute till 11 och känner mig bara skön. Jag möter Daniel vid Bredaryd o Putte/Olof vid Kärda, de skall ner till Ringenäs för att segla 4,0 i bra vindriktning. Jag skall jobba inatt och får ta det lugnt. När jag plockar ur brädorna ur bussen verkar Cutren vara framtung?! Den blöder - vatten ur mastspåret. Jaha mastkasetten är intryckt. Tur att det var i en plattlandad loop och inte i en tvättmaskin ( stor våg som äter upp surfaren och roterar honom tills luften är slut) brädan gick sönder. Inget vemod då jag åkte hem, inget heller för att brädan gått sönder - jag är bara nöjd till kropp o själ. Så nöjdhet hjälper mot vemod? Är det när jag inte fått nog som vemodet kommer? när jag velat ha mer? SÅ - Se till att bli nöjd innan du går vidare och Gör mer av det du blir nöjd av.
“Det har inte blåst så sedan stormen Per!” sa någon på stranden. Det är redan en vecka sedan vi seglade i ett stormigt Vilshärad men det känns ännu i kroppen - en pirrig känsla. Bokinge hade varit ute hela förmiddagen så när jag kom ner, efter att ha sovit 3 timmar (nattvak) var han rödögd, leende o påklädd. “Skall jag fota dig?” frågade han. Dum i huvudet känsla av nattvaket, vetskapen om hur det brukar påverka seglingen och detta väder var inte det bästa läge för foto session. Men inga bilder ännu i år så shoot! och det gjorde Bokinge Tack!! Se bildarkivet!
När jag riggat mitt 3,7 Hot Superfreak o Twinsern råkade jag gå samtidigt ut mot vattnet med Martin “fena” Lundgren, vi mötte Living som var på väg upp. ” Martin har du inget 3,7″, suckade Living. ” Va skall jag med det till ?” undrade Martin med antagligen 4,2 på. ” Det märker du när du kommer ” skrockade Living och nickade menande till mig. Jag tänkte ; ok vad skall jag ha för segel då?? De förväntade sig inget annat av mig än tepåsesegling o vättmaskinsturbo så då kvittar segelstorlek o bräda. Gubbar i hjälm ligger bara i vägen! Jaja, men jag fortsatte ut. Det var tryck ! och mitt lite försiktigt riggade 3,7 fick efter första rundan flera cm mer både ned o uthal. Plötsligt kunde jag segla behärskat - 3,7 SF fungerade soooft och svalde alla byar! Twinsern bara trivdes både på vattnet o i luften. FANTASTISKT!
De flesta stog på land o kollade sverige eliten ( inte oss andra) o danskarna som laddade på fantastiska hopp. Var det kul eller bara jobbigt frågade många sig. Viss var det stökigt och mycket jobbigt men visst måste man segla så länge man kan o orkar. Putte o Olof fick nog efter ett tag och drog hem. Bokinge drog på våtdräkten igen och vi var ute så länge orken räckte.
Olandersson såg ut att ha kört hela dagen, när jag kom men han hade feber o influensa och var riktigt påverkad. ” Är inte du syster?” frågade han mig. “Är det farligt att gå ut sådanhär?” “Det är i början av infektionen som det inte är bra att anstränga sig. Du skulle egentligen ligga hemma i sängen!” sa jag. ” Det är ju mitt väder!, rätt håll, rätt vind…jag får ta det lite lugnt…det kan ju inte göra något” sa han och riggade 4,2. Han var ute mer än de flesta och det syntes inte att han tog det lugnt vare sig med influensan eller det läkande knät. Han landade bl.a en puch loop så att det small högt i landningen trots stormdånet. 2dagar senare körde han SM wave o blev 3a - med influensa! Envis är väl bara förnamnet.
Dagen efter, jag sov över på parkeringen var jag ensam ute med 5,3 SF o Twinsern mellan 07-08. Dyningarna låg kvar och de var sköna att svänga på. Ett väldigt regnväder kom in och vinden dog. Efter regnet vred det mot väst och jag flyttade till Ringenäs.
Jag träffade Åke, surfhandlarn från Växiö han hade också husbil och vi började genast prata om allt men mest surf historia. Sedan drog vi ut med det största vi hade 6,3 100l FSW. Fram o tillbaka fram o tillbaka…..i sol o höstskön luft. Surfing kan vara på så många olika sätt. Jonas P kom med ny våtdräkt. Jodå, vinden skulle komma in igen kl 19 enligt Frv så det var bara att rigga på med 5,3 och ställa sig på stranden o vänta trots att det nu var bleke. “Ser ni?…Där ute är det!!” sa jag när det första svarta stråket gick förbi 500m ut. DEt andra tåget kom in snett från NV - cross off i Ringenäs. FRV - RESPEKT!! ni är bäst! Kl 19 sprang vi i , guppade ut till vinden och …kors vad det drog iväg. Rakt ut, max drag i 5,3 med för stor bräda här ute. Vi brottades tills mörkret la sig 20.30. Jonas hade nya längre hängseletampar på högre monterad bom. Det såg väldigt bra ut tyckte jag. Bra fart, bra kontroll i puckelpisten. Själv tyckte han bara att det var konstigt men lovade att hänga i. ” F-n Jonas så kul har vi inte haft tillsammans på länge, ensamma med vind en kvällssurf i Ringenäs”
kl 0530 knackade det på husbilsdörren i Ringenäs. Bokinge hade anlänt för att ta den sista vinden inann förväntad avtrappning kl 09. Börje kom också i sin bil strax efter att havet uppenbarade sig i morgonljuset. Vem skulle vara först ut? Bokinge vann med 25 m! Jag åt gröt med äpple och försökte få stelheten ur lederna. Strax innan 07 var jag ute med 5,3 o twinsern. Det var bara så gött. Lätta förhållanden och perfekt med vind, bra vinkel. Efter storm seglingen känns detta bara sååå trevligt o soft. Allt stämde bra utom loopandet som kopplats bort denna helg. Strax efter 09 minskade vinden dock utan att lägga sig helt men jag var slut, packade ihop och åkte hem. Vemodet kändes i bröstet - en stor sorg. Varifrån kommer den?
Väl hemma, 2 kg lättare efter helgen började ätandet, rehabiliteringen. I denna återhämtning ingick också att springa 8 km med Theren! Anne påstod att jag inte var klok och att jag inte längre är 25 år, vilket ju i båda fallen är helt rätt men varför påpeka det uppenbara - NU?!
Nu är det en vecka sedan och jag längtar till havet igen.
Jag skulle ringa Bokinge för att säga att jag tänkte åka till kusten nästa dag, torsdag den 18/6. När jag slår på mobilen står det; “Tagit ledigt imorgon! Skall du med?” Gött!
Vi åker igenom ett skyfall på vägen ner, i Smålandstenar är det översvämning. En mil från Varberg klarnar det upp och vi ser redan lite blå himmel. Nere vid Apelviken (sumphålet) är det flera ute och kl är 10.00. Vi konstaterar att vinden ligger på och då menar vi på, rakt på land. Ja ja det blåser ju, vi riggar 5,3 och 4,7 med 78l resp 90 l twinsers.
kl 16.15 kan vi konstatera att armarna krampar liksom magen o benen. Vilken dag! Vinden var hela tiden rakt på, vågorna svåra att rida, kitare var i vägen och vinden byig MEN det var helt underbart! Solen från en klarblå himmel, platt mellan vågorna, bra utrustning som både tog höjd och höll fart samt fullt av glädje i kroppen.
Vi hade hela hemvägen på oss för att beskriva hur kul och underbart allt varit men hann ändå inte med att få fram det vi kände på 2 timmar!
En vanlig fast väldigt ovanlig dag, liksom alla andra dagar. De, dagarna blir vad man gör dem till. Tack Bokinge, tack sumphålet, tack livet!
090323 Fjortonde dagen
Det är nu den 24 mars 2009 och jag sitter på Kastrup och väntar på att tåget skall gå kl 06.31. Flyget landade 00.50 som beräknat. Det blir några timmar att slå ihjäl men jag känner mig förvånansvärt pigg.
Imorse vaknade jag tidigt och var sugen på att rensa kylskåpet. Allt var inhandlat för att det precis skulle räcka dagarna efter att Bokinge åkt hem. Det blev visserligen lök ris skinka och gamalt bröd, allt i stekpannan till lunch men det var helt OK.
Jonas ringde rean kl 9 och undrade om jag skulle ha skjuts ur till 11 flyget? I så fall behövde han åka nu , sa han. Vilken omtanke? Och jag som nästan räknat med Taxi. Självklar skjutsar jag dig, det är luuungt avslutar han.
Surfingen var återhämtningsdag för de flesta. Jag var ute med 4,7 och 95l! en kombination som jag aldrig hade valt men Juan sa att det nog skulle passa eftersom vinden skulle tillta. De andra körde med 5,3 och större. Jag planade lite fram o tillbaka någon timme innan det fick vara nog. Våtdräkten o selen skulle torkas, väskan packas, sista pengarna spenderas i restaurangen mm.
Jag går ner till Viento när allt är packat. Svensklägret sitter på terrassen, kristoffer , Marie, Pelle o Marcus. De väntar på att vinden skall öka på eftermiddagen enligt prognosen. De verkar dock inte så jätte sugna såhär efter 3 dagars surf.
Plötsligt dyker ett rött väldekorerat segel upp lång ute på havet i en rasandes hastighet. Är det Dunkerbeck som är på träningsrunda? Jo det måste det vara. Han kommer med bra fart in mot viken gippar o ramlar i?! Va är detta Dunkan? Vi ser den resliga gestalten vattenstarta och alla tvivel undanröjs. Legenden missade gippen framför terrassen! Han accelererade snabbt och drog några rundor runt de andra ”stillastående” seglarna för att sedan slöra bort förbi udden salinas. Han har antagligen kryssat upp från Aguila Playa en halvmil för att sedan slöra ner igen. Det verkar vara inne med slalom i gruppen och flera kan tänka sig Gps segling ( man mäter farten på GPS-klockan som man har på armen) särskilt Jonas är tänd på detta. När man inte vill slå sig längre kan detta vara nästa steg eller då vinden inte tillåter vågsegling.
Juan kommer ut från Viento med ett leende. Han är ofta glad nu, säger Marie och vi håller med. Ja han var ute igår och hade grym fart på grejerna, sa Kristoffer. Är Juan bra? undrade jag. Då berättade Kristoffer att Juan slagit ut Josh Stone i första ronden i en världscupstävling på Pozo. Juan hade gått ut och slått en dubbel framåt på första benet. Han var grymt bra då och Stone skrev senare om hur en locals med wild card i pozo slagit ut honom. Juan lär vara den förste i Pozo att sätta rena dubbla framåt liksom att han behärskade alla andra loopar. Va ? och jag som nästan dömt ut honom som oseriös efter alla konstiga råd han gett mig som idag tex 4,7 med 95 l bräda. Det är kanske därför han är glad, han ler åt alla dumma surfnördar som går på vad som helst. Det är OK bara han mår bra.
Jag tog adjö av alla och tackade för allt trevligt särskilt Juan som nu i elfte timmen fick kultstatus i mina ögon. Kristoffer o Marie hade bekymrat sig för mina framåt och jag har fått nya tips att öva på i Sumphålet, det förpliktigar. Jonas skjutsade mig och menade att Världscupen i Juli är ett måste en gång i livet för en surfare. Det får i alla fall inte dröja två år tills nästa gång du kommer, hälsa hem, sa han och körde vidare.
Ja nu har jag ätit en tomat och en halva gurka, här på Kastrup medans de andra äter godis. Till tågresan har jag sparat det sista av Pozo maten en apelsin och ett äpple. Kl är 4.00 tiden går fort när man har trevligt. Nu skall jag kolla på film i väntan på tåget.
Natten 24/3
Pengarna på telefon kortet räckte inte till det sista SMS et som skulle tala om för Anne att jag var på väg till Värnamo enligt tabellen. Jag fick gå från stationen med packningen i snö, is och bitande nordanvind. Hu vilka kontraster. Ljuset har kommit till Värnamo och det känns trots kylan att våren snart är här.
090322 Trettonde dagen
Söndagsmorgonen gick i Arans tecken eftersom denna morgon inte störs av så många bilar. Kiosk ägaren ställer ut Aran i sin bur på morgonen, tar av dess nattsärk och plötsligt fylls gatan med busvisslingar, gurgel och skönsång. Man vill titta ut genom fönstret, flera gånger för att få se den skönhet som orsakat dessa utvisslade komplimanger. Jag undrar om det är kioskägaren, patronen som visslat på sin patronska och då blivit inspelad i Arans bandspelare. Kiosk gästerna brukar inte vissla på förbipasserande skönheter. Plötsligt säger Aran ”Buena Dias”. Första kunden har kommit, det är Miguel han brukar vara först, kl är 8.00. Han efterföljs av en illa klippt och haltande liten hund som alltid kommer på efterkälken pga sitt höftfel eller vad det nu är. Hundarna lever ett fritt liv här. De är många och oftast lösa. De leker med varandra, skäller sällan och uppmärksammar dig oftast med bara en blick. Tyvärr är hundpåsar ett okänt begrepp så det finns hundbajs överallt. Tur att solen torkar tollarna snabbt.
Hur seglingen har varit? Jo idag blev det 4,2 hela dagen. Det var en del vågor och stundtals gick det att svänga en sväng. Det var fullt med folk i viken på eftermiddagen så då gällde det att inte köra på eller att bli påkörd. Större vågor betyder högre loopar och det blev det en del också men mitt kraschandet fortsätter. Det är kul ändå. Det blev mellan 4-5 tim på vattnet idag med så jag är sliten o öm i kroppen. Händerna är hela utan blåsor och sår, konstigt. Marcus o Pelle kompisar till Kristoffer o Marie kom igår. De var så sugna på segling att efter 5 timmar på vattnet hade Marcus en stor blodblåsa och bortsliten hud i handen. Orutin? För övrigt seglade de underbart med fart o mkt vackra loopar. Vad äter de där i Skåne eller vad beror det på? Språket! kan det vara det?
Jag vet nu hur simmer seglen kommer att se ut 2010. Jonas och Ceballos var ute o testade idag. De seglar ju alltid bra oavsett årsmodell så varför byta. Om det finns några segel som gör seglaren bättre så borde ju jag ha dem inte ceballos! Det var första gången, denna resa jag såg Cutre Jonas på vattnet (förutom uppvisningen på SUPen) jag tycker fortfarande att han har fart och intensitet i seglingen även om looparna glesnat. Vidar Jensen var ute igår och även han har blivit mer mänsklig efter 6 månaders seglingsuppehåll pga arbetet med sitt nya café i Puerto Rico. Det finns flera yngre förmågor som kommer att ta över i viken om de inte redan har gjort det.
Det är sista kvällen och jag är mycket nöjd med mina veckor här. Synd bara att inte Daniel fick denna blås helgen istället. Gänget här ner med Jonas o Pia som ”värdar” känns bara så bra. Kristoffer o Marie har förgyllt dessa veckor, både på land o på vattnet. Det har varit kul att träffa de andra svenskarna som avlöst varandra här. Tack Pozo! Imorgon bär det hem – det skall bli kul att träffa er alla. Tillsammans får vi möta våren.
090321 Tolfte dagen
Först vill jag beklaga att jag inte kunnat publicera några bilder och att det varit strul med denna sidan också. Jag får tätta till det sedan.
Lite tung i huvudet idag och det är inte det enda som är tungt. Bukfläsket formligen väller fram och dallrar som bryllepudding. Det är nog hängselen som mosat alla fettstrukturer så det är bara gele där runt midjan där all god mat dessutom ökat massan. Det får bli ytterligare ett vår(d) projekt i sann paleolitisk anda. Har läst om Lindebergs bok igen och jag är mkt motiverad. Ansiktet är väldigt rött idag ser jag i spegeln. Solkrämen är nog för gammal eller så tål den inte vatten. Man kan tro att jag smörjt in mig med olivolja för att det skall bränna riktigt ordentligt. Jag är dock som grisen särinner i många avseenden, på kvällen är jag dödstrött, sönderbränd och krampande. På morgonen finns jag i min vanliga upplaga med normal ansiktsfärg trots allt. Jag brukar ju ha Helosan på fötterna med strumpor på nattetid vilket för övrigt var ett känt knep även i det Bokingska hemmet. Nu har jag helosan i hela ansiktet med hjälmen på huvudet bakåfram nattetid. Det är svårt men spännande när man skall upp och kissa på natten. Hjälmen har jag för övrigt inte använt på vattnet, varför? Ja säg det.
Det var rasandes trevligt i går på restaurangen som var nästan fullsatt. Det är tydligen något jippo denna helgen som gör att spanjorerna går på uteställe. Vi skrattade hjärtligt åt varandra och reflekterade över…..det mesta.
Idag var det en vanlig Pozo dag med fullt tryck i 4,7 vid 12 för att sedan bli tokdrag kl 17. Jag har väl varit ute i 4-5 timmar och är en döende särinner. Dagens uppdrag var att lära mig hoppa?! Trycka ifrån med bakfoten, vara aggressiv i avstampet det är AO enligt Kristoffer för att få till en framåt loop. Jag har åkt runt och tryckt till och det blir helt klart bättre höjd o häng. Inte så många framåt idag < 10 men de känns betydligt bättre än igår även om jag fortfarande kraschar dem.
Det har varit mycket folk ute och en del glada tillrop utdelades av de som höll på att bli överkörda….av mig. Jag försökte rida de små vågorna som fanns och då korsar man hela motorvägen med ut och in farande wind nördar. Jag är ju gubbe med keps här och då får man köra som man vill eller hur.
090320 Elfte dagen
Tack för alla kommentarer. Det är kul att ni läser och jag längtar hem till er alla för att dela livet med er igen.
Jag är lite på lyset, just nu efter öl vin och mat sista kvällen med Christian och Pelle samt alla andra som satt med ikväll. Vi hade fortsatta diskussioner om livet, Gaia och allt annat, bl.a Kristoffer la fram den ena teorin värre än den andra. Surfare tänker det är helt klart, är det umgänget med havet, alltet eller all tjurighet med olika manövrar som get insikt i livets frågeställningar? Vi, surfare är nog som folk är mest bara lite mer våghalsiga när det gäller att kasta fram egensinnigt framklurade idéer.
Vi har haft en underbar seglingsdag med 5,3, 77 l hela dagen eller 4 timmar på vattnet för mig. Jag har kraschat mer än 20 loopar och kristoffer o marie har försökt att ge råd om mindre våldsamma landningar men det är svårt att ändra invanda mönster . Seglingen är inte så viktig det är mer livet här som känns så rätt. Det är som bokinge säger det är som om jag tillhör stället. Allt är så lugnt i kroppen och jag önskar att det får vara så framöver också.
Det skall blåsa även imorgon så det är bäst att gå hem och sova återhämtningssömnen. Jag fick ställa mig upp flera gånger ikväll eftersom benen krampade. Vad gör det, det är bättre att benen krampar av aktivitet än av leda och inaktivitet. Än lever gubben!
090319 Tionde dagen
Danne stod ensam framför counter 21 kl 0600 när jag senast såg honom. Vi lyckades hitta rätt innan 55+ bussen kom med de andra Vingarna till jönköping. Jag undrar om han fick med sig grejerna gratis hem också. Det var skönt att sova en stund till.
Dagen har tillbringats på restaurang el viento. Först var det NO, dvs rätt vindriktning ökande med 2 m swell i viken. I takt med vindökningen steg adrenalinnivån i kroppen. Molnen kom och på 5 min var det plötsligt SV avtagande men fortsatt fint swell. Det blev våg och SUP dag för gänget, alla utom mig som ballade ur. Vi hade en filosofisk diskussion om allt och inget. Miljö, ande, klimatförändringar, evolutionen, dåligt samvete eller inte. Dess för innan avhandlade vi fettkost, stenålderskost och andra laster. Man kan konstatera att vi är många som tänker en hel del, om det är bra eller dåligt? Ja det är nog varken eller det bara är.
Prognosen säger fina 4 dagar framöver men prognosmakarna har skjutit stiltje framför sig flera dagar nu så varför skulle det ändra sig? Eller snarare varför inte?! Som surfare tror man alltid på bra väder oavsett prognos, tankens makt är stor.
Nästa sida »