Apelviken Varberg 27 september kl 19.10. Utsikt från HOT-mobilen över ett hav i skymning.
Om man är ute o seglar nu, 19.10 så är det dags att gå upp om man skall rigga ner utan pannlampa. Jag har just sprungit strandpromenaden, runt fästningen och tillbaka till Apelviken. Jag blev trött, det tog visst i alla fall, 4 tim på vattnet med stor bräda och 6,3 segel. Vinden var rakt på idag så det gällde mest att hålla höjd för att få några vågsvängar på vägen in. Det är söndagskväll och jag var ute o sprang med de andra Varbergsborna, de som troligen skulle upp o jobba imorgon. Det var nästan som om jag bodde här . Något känns annorlunda. Hmmmm . Jag är inte vemodig! Jo jag brukar känna vemod när jag skall åka in i landet igen, lämna havet, kanske konstatera att det är slut för denna gång, nästa gång vet man aldrig när det blir. Det är inte för att jag inte vill komma hem, det är trevligt hemma med men vemodet kommer när jag vänder havet ryggen. Jag har länge pratat om att ha ett torp, eller litet hus med ett stort trädgårds-land någon mil in i landet men dit skall man ju också ta sig ifrån havet. Nu när jag nyss sprang på den lilla stranden där jag första gången såg en vindsurfingbräda på vattnet 1976 stod det klar; ”Jag skall ju bo VID havet I Varberg så att jag slipper att åka härifrån”.
Första gångerna jag kände detta vemod var när vi åkte hem från SUM SIM i Gävle. Jag var mellan 12-16 år och hade deltagit i Riksfinalen. Oavsett hur det gått så var det vemodigt att åka hem, särskilt när vi på kvällen kom på E4 vid Gränna på väg mot Jönköping och såg alla ljusen spegla sig i Vättern. Det var väl inte för att vi åkte från Gävle snarare för att den viktigaste tävlingen för året nu var över. All träning som avverkats i bassängen all tid som tränaren gått på kanten för att vi skulle infria våra mål och nu var det över. Just det ”nu är det över” – känslan ger ett vemod..eller? Jag är ju inte vemodig när jag varit hos tandläkaren för att det nu inte blir mer borrat på ett år – förhoppningsvis.
Nu mår jag i alla fall bra här på parkeringen. Det står fler bussar här och en polsk långtradare?! Det är norrmän som tror att det skall blåsa imorgon, 2 bussar äldre surfare som jag , de hoppas nog på väder som idag för sina stora grejer. Bredvid mig står pensionärerna som sitter o tittar på TV i sin Hymer mobil. De har vänt havet ryggen redan på eftermiddagen för TVns skull. Jag undrar varför de åkt hit och står här med den utsikten utan att njuta av den? Deras liv kanske avhandlas i burken och utan kontakt med den är de redan döda. Damen var ute och tog 2 kort på några kitare på vattnet det fick räcka som bevis på att de varit här och sett dårarna på havet. Undrar om de känner vemod? För dem är det ju verkligen snart över.
Jag har försökt förklara vemodet med en längtan till dit jag kom ifrån och den platsen verkar finnas där ute vid horisonten för det är där jag tittar när vemodet sätter in. Närmare en tro på ett liv efter detta kommer jag inte, alltså en plats eller ett tillstånd som jag befann mig på/i innan detta livet och som jag skall återvända till.
Jag kommer ingen vart med vemodsundersökningen, jag får vara glad över att jag känner överhuvudtaget. Dags för en sängfösare – en dansk ÖL. God natt!
28/9 Jag vaknar till regnets smatter o vindens gungningar av bilen. Skall jag ta på våtdräkten först o rigga sedan? Det är ruggigt! Kl 08 är jag ute med 4,5 och Cutre brädan, det är fullt tryck! Efter en halvtimme kommer näste surfare och en till o en till…Regnet har slutat o solen tittar fram. Jag satsar på några framåt loopar. En roterar runt högt o bra och landar precis platt på brädan med riggen rakt upp, det känns i hela ryggraden och i självförtroendet, snart står jag den. Jag är ute till 11 och känner mig bara skön. Jag möter Daniel vid Bredaryd o Putte/Olof vid Kärda, de skall ner till Ringenäs för att segla 4,0 i bra vindriktning. Jag skall jobba inatt och får ta det lugnt. När jag plockar ur brädorna ur bussen verkar Cutren vara framtung?! Den blöder - vatten ur mastspåret. Jaha mastkasetten är intryckt. Tur att det var i en plattlandad loop och inte i en tvättmaskin ( stor våg som äter upp surfaren och roterar honom tills luften är slut) brädan gick sönder. Inget vemod då jag åkte hem, inget heller för att brädan gått sönder - jag är bara nöjd till kropp o själ. Så nöjdhet hjälper mot vemod? Är det när jag inte fått nog som vemodet kommer? när jag velat ha mer? SÅ - Se till att bli nöjd innan du går vidare och Gör mer av det du blir nöjd av.
En flygande arbetare med tydlig övervikt i form av vaxinbakade lår. Den flyger ändå och kräver inget skrivbordsarbete.
Ja så illa är det enligt eko nyheterna idag. Poliserna bär på 12-15 kg utrustning när de är ute och patrullerar vilket gör att de får ont i ryggen. Flera är tvungna att ta skrivbordtjänst eftersom ryggen inte pallar med, pistolen, batongen, pepparsprejen, extra magasinet, fästet till radion, kängorna, handklovarna..Stackars poliser! Nu behöver de ju inte springa runt med denna övervikt, de kan ju stå eller tom sitta i ett hörn och vila när de vill.
Jag tänker på triatleten. Putte som cyklar o springer med extra vikter i ryggsäcken för att bli mer belastad och därmed starkare. Han skulle nog blivit polis istället för bensinmacksboss.
Såg just på Sportspegeln att en viss Kari Martens tränar för att genomföra en årlig fulltriatlon 10 gånger. Dvs simma 38km, cykla 180 mil och springa 420km under 9 dagar i Mexico. Han var tidigare riktigt överviktig, 110 kg, hade 2 diskbråck och var utbränd trots skrivbordsarbetet ( som skall rädda de överbelastade poliserna)
Hur mycket har jag på mig när jag springer runt som sjuksköterska? Jo tejp, sax, block, pennor, ssk-märket, ID brickan och de tunga nycklarna. Ibland får jag LYFTA på patienterna också och de flesta väger mycket mer än 15 kg.
Jo det som jag mest associerade till var konstaterandet att övervikt ger ryggont. Det vågar man ju knappt påstå till alla dem som klagar på belastnings problem troligen orsakat av en klar övervikt. Ont i ryggen o massa andra problem som vi ätit oss till talar vi inte om pga hänsyn till den drabbade. Ja övervikt blir vi ju drabbade av, eller hur. Den bara flyger på oss - man måste ju unna sig eller hur? Hur mycket väger du för mycket? Det är inte ovanligt med 15kg övervikt eller 20, 30, 40 kg och detta ger ryggont, hälsporre, knä o höftproblem, stroke, diabetes, infarkter, proppar mm. Hur mycket fett på magen har poliserna för mycket? Byt ut bukfläsket mot lite mer buk o ryggmuskler! Om man tränar ryggen klarar den av rätt mycket belastning, tränar poliserna verkligen tillräckligt om de inte klarar av att bära 15 kg extra? Vad väger en soldats packning?
Nästa fall för skyddsombuden och ergonomerna blir nog militärerna. Något behöver göras åt dessa yrken som kräver att utövaren BÄR på saker som kan belasta ryggen. Eller skall vi alla sätta oss vid skrivbordet för att våra ryggar inte pallar med arbete. Jag tror att detta stillasittande skadar ryggen än mer och ger en kroppslig övervikt som är verkligt skadlig.
När skall övervikt anmälas som ett ergonomiskt missförhållande? Kan det bli straffbart att skaffa sig mer än 15kg övervikt, straffbart att behandla sig själv så illa?
Nybyggare i Jonas holk. De har inte dåligt samvete för vad de gör. Undrar om de känner av det vi gör dem? De beslutade sig dock för att välja ett annat boende - beslutsångest drabbar tydligen alla djurarter? Taget 090602
Söndags morgonens Godmorgon världen i P1 handlar bla om hur Al Core 2007 åkte runt och gav oss dålig samvete för att allt vi gör och belastar planeten med. Gustav Fridolin, fd miljö partist i riksdagen menar att dåligt samvete inte kan fungera som drivfjäder för ett verkligt miljö och klimatarbete. ”Det måste ske på politisk väg genom stora globala överenskommelser”.
Visst jag har dåligt samvete för vad jag ställer till med även om jag har ändrat på vissa saker i mitt liv för att belasta mindre. Om jag inte haft dåligt samvete hade jag då bryt mig? Och hade jag brytt mig om vilka politiker som verkar vara genuint övertygade om att något måste göras? Politiker som har dåligt samvete för att de inte gör tillräckligt för vår viktigaste fråga sedan vi blev till homo sapiens; Den blå planetens förutsättningar för livets överlevnad så som vi känner det. Då menar jag inte bara mänsklig överlevnad utan många livsprocessers överlevnad. Allt är beroende av allt och när kedjan börjar mista sina länkar kan jorden/planeten inte läka det vi utsätter den för längre. Detta konstaterar ett svenskt foskarteam i veckan enligt en artikel i Nature. De pekar ut 9 områden som är nyckelfaktorer för om vi skall lyckas vända på den negativa spiralen. För 3 av dem verkar det vara kört; koncentrationen av växthusgaser, övergödningen o massutrotningen av djur o växter.
Jo jag tycker att vi skall ha dåligt samvete, vi behöver det för att vilja må mindre illa och välja de politiker som mår lika illa av att bara se på när den blå planeten fördärvas.
En dansk mås visar hur mycket vi behöver gapa för att övertyga politiker om att prioritera planetens överlevnad före ekonomiska kriser och för dålig tillväxt. foto Taget 090625
Tranornas instinkt att flytta funkar i år med, det har det gjort för dessa dinosaurier i kanske 30 milj år?! Bilden tagen 11/9
Öppet brev med tankar om den ökande medvetenheten om miljö.
Jag känner att det som förut var så radikalt att jag valde mina tillfällen att prata om det nu är legio. Politiker står i TV och pratar /påstår saker som jag tidigare bara sa till dem jag kände. Jag ansåg mig radikal men Jonas och hans klasskompisar är mycket mer radikala och ligger i fronten istället för sådana gamla surfbussförare som jag. Detta har lett till en del vilsenhet, var står jag själv idag och hur skall jag påverka nu när det inte går att komma med nya provocerande insikter ?
Jag kan konstatera att medvetenheten om problemen med vår arts miljömässiga fotavtryck har ökat. Omoralen att inte följa den nya etiken eller avsaknaden av att ta konsekvenserna av “insikterna” och gå in i ett ändrat beteende är fortfarande påtaglig. Det är där dagens problem ligger att få till ett ändrat beteende - det gäller även mig. Thoreau är ännu inte mainstream, få om någon tar sin övertygelse till sådan praktisk verklighet ( Thoreau skrev skogsliv vid Walden, kolla en rescention här.) Det är svårt att göra ensam, vi behöver grupper/kluster av entusiaster som i flockens/sektens värderingsmylla kan statuera exempel och dra “nyfrälsta” till sig. Alla ni som läser, forskar, utbyter insikter, sprider kunskapen är en förutsättning för denna process. Jag ger inget hopp till politiker förrän katastrofer hotar överlevnaden eller de “frälsta” blir tillräckligt många o högljudda. Pengar är fortfarande herre på täppan inte mänskliga livsförutsättningar. Det sitter i våra gener - överlev själv!, vinn maktkampen, föröka dina vinnande gener eller dö allt för artens stärkande o överlevnad i kampen mot annat liv. När vi nu lyckats så bra, likt gräshopporna i Egypten att vår arts talrika överlevnad blir problemet hinner inte genförändringen med. Gener som bryr sig om, med helhetsyn och med respekt för allt liv behövs. ELLER styrkan att sätta sig över sitt primitiva stenåldersprogramm och agera med insikt om dagens förutsättningar.
En polare som lever i symbios med alla vackra längtande o bedårande blommor, helt i linje med sitt genprogram för artens överlevnad. Bilden tagen 12/9
Du kanske brukar stå för optimismen när det gäller människans förmåga att anpassa sig, ändra beteende och klara av detta jag är din motsatts. Jag tror inte att detta går att rädda, gaia kommer att ändra på förutsättningarna för mänskligt liv, omöjliggöra det inom några 100 år. Jag är inte så sorgsen för det - vi hade chansen.
Just det, åt vilket håll blåser det? Skall vi hålla upp fingret för att se åt vilket håll opinjonen är på väg? I fredags var det ingen som höll upp fingret för att ta ut vindrikningen! Det var överlevnads surf i Vilshärad. Mina gener vill leva och njuta av denna ännu underbara planet. Ha det bra, Vi ses!
“Det har inte blåst så sedan stormen Per!” sa någon på stranden. Det är redan en vecka sedan vi seglade i ett stormigt Vilshärad men det känns ännu i kroppen - en pirrig känsla. Bokinge hade varit ute hela förmiddagen så när jag kom ner, efter att ha sovit 3 timmar (nattvak) var han rödögd, leende o påklädd. “Skall jag fota dig?” frågade han. Dum i huvudet känsla av nattvaket, vetskapen om hur det brukar påverka seglingen och detta väder var inte det bästa läge för foto session. Men inga bilder ännu i år så shoot! och det gjorde Bokinge Tack!! Se bildarkivet!
När jag riggat mitt 3,7 Hot Superfreak o Twinsern råkade jag gå samtidigt ut mot vattnet med Martin “fena” Lundgren, vi mötte Living som var på väg upp. ” Martin har du inget 3,7″, suckade Living. ” Va skall jag med det till ?” undrade Martin med antagligen 4,2 på. ” Det märker du när du kommer ” skrockade Living och nickade menande till mig. Jag tänkte ; ok vad skall jag ha för segel då?? De förväntade sig inget annat av mig än tepåsesegling o vättmaskinsturbo så då kvittar segelstorlek o bräda. Gubbar i hjälm ligger bara i vägen! Jaja, men jag fortsatte ut. Det var tryck ! och mitt lite försiktigt riggade 3,7 fick efter första rundan flera cm mer både ned o uthal. Plötsligt kunde jag segla behärskat - 3,7 SF fungerade soooft och svalde alla byar! Twinsern bara trivdes både på vattnet o i luften. FANTASTISKT!
De flesta stog på land o kollade sverige eliten ( inte oss andra) o danskarna som laddade på fantastiska hopp. Var det kul eller bara jobbigt frågade många sig. Viss var det stökigt och mycket jobbigt men visst måste man segla så länge man kan o orkar. Putte o Olof fick nog efter ett tag och drog hem. Bokinge drog på våtdräkten igen och vi var ute så länge orken räckte.
Olandersson såg ut att ha kört hela dagen, när jag kom men han hade feber o influensa och var riktigt påverkad. ” Är inte du syster?” frågade han mig. “Är det farligt att gå ut sådanhär?” “Det är i början av infektionen som det inte är bra att anstränga sig. Du skulle egentligen ligga hemma i sängen!” sa jag. ” Det är ju mitt väder!, rätt håll, rätt vind…jag får ta det lite lugnt…det kan ju inte göra något” sa han och riggade 4,2. Han var ute mer än de flesta och det syntes inte att han tog det lugnt vare sig med influensan eller det läkande knät. Han landade bl.a en puch loop så att det small högt i landningen trots stormdånet. 2dagar senare körde han SM wave o blev 3a - med influensa! Envis är väl bara förnamnet.
Dagen efter, jag sov över på parkeringen var jag ensam ute med 5,3 SF o Twinsern mellan 07-08. Dyningarna låg kvar och de var sköna att svänga på. Ett väldigt regnväder kom in och vinden dog. Efter regnet vred det mot väst och jag flyttade till Ringenäs.
Jag träffade Åke, surfhandlarn från Växiö han hade också husbil och vi började genast prata om allt men mest surf historia. Sedan drog vi ut med det största vi hade 6,3 100l FSW. Fram o tillbaka fram o tillbaka…..i sol o höstskön luft. Surfing kan vara på så många olika sätt. Jonas P kom med ny våtdräkt. Jodå, vinden skulle komma in igen kl 19 enligt Frv så det var bara att rigga på med 5,3 och ställa sig på stranden o vänta trots att det nu var bleke. “Ser ni?…Där ute är det!!” sa jag när det första svarta stråket gick förbi 500m ut. DEt andra tåget kom in snett från NV - cross off i Ringenäs. FRV - RESPEKT!! ni är bäst! Kl 19 sprang vi i , guppade ut till vinden och …kors vad det drog iväg. Rakt ut, max drag i 5,3 med för stor bräda här ute. Vi brottades tills mörkret la sig 20.30. Jonas hade nya längre hängseletampar på högre monterad bom. Det såg väldigt bra ut tyckte jag. Bra fart, bra kontroll i puckelpisten. Själv tyckte han bara att det var konstigt men lovade att hänga i. ” F-n Jonas så kul har vi inte haft tillsammans på länge, ensamma med vind en kvällssurf i Ringenäs”
kl 0530 knackade det på husbilsdörren i Ringenäs. Bokinge hade anlänt för att ta den sista vinden inann förväntad avtrappning kl 09. Börje kom också i sin bil strax efter att havet uppenbarade sig i morgonljuset. Vem skulle vara först ut? Bokinge vann med 25 m! Jag åt gröt med äpple och försökte få stelheten ur lederna. Strax innan 07 var jag ute med 5,3 o twinsern. Det var bara så gött. Lätta förhållanden och perfekt med vind, bra vinkel. Efter storm seglingen känns detta bara sååå trevligt o soft. Allt stämde bra utom loopandet som kopplats bort denna helg. Strax efter 09 minskade vinden dock utan att lägga sig helt men jag var slut, packade ihop och åkte hem. Vemodet kändes i bröstet - en stor sorg. Varifrån kommer den?
Väl hemma, 2 kg lättare efter helgen började ätandet, rehabiliteringen. I denna återhämtning ingick också att springa 8 km med Theren! Anne påstod att jag inte var klok och att jag inte längre är 25 år, vilket ju i båda fallen är helt rätt men varför påpeka det uppenbara - NU?!
Nu är det en vecka sedan och jag längtar till havet igen.