Jag har nu vid ett antal gånger blivit varse livets gång, inte bara via bilder på mig själv o familjen utan på andra som köat mellan evigheterna. Bilden av just en kö av generationer som avlöser varandra har kommit för mig. En kö där de nyfödda kryper längst bak tills de reser sig, skuttar fram en stund innan de når livets climax. Främst i kön står det sjukhussängar, rullatorer o rullstolar. De töms på sin last ut över den ättestupa som avslutar denna medvetna lapsus i evigheten. En del kommer för långt ut på kanten o ramlar av i förtid. Jag antar att detta kommer för mig på samma sätt som när gravida bara ser barnvagnar på stan.
I dokumentären “Världens undergång” om 2a världskriget ser man vad lite ett liv är värt. Där ser man hela tiden en massa personer som på riktigt blir dödade av fiender eller av sina egna. Den ena krigsplatsen efter en andra framstår som ett fullkommligt helvete och jag förstår inte hur någon, med psyket i behåll kunde återvända till ett vanligt liv. Varje soldat eller civilist i filmen som sprattlar till o dör eller redan ligger död som flugornas herre är ett resultat av en kärleksakt, förhoppningsvis. I vart fall är de födda i smärta av en moder som tänkt stora tankar om sitt barns framtid. Även modern är född av en annan kvinna som önskat det bästa för det barnet osv…..
Det här programmet, “mästarnas mästare” med gammla idrottsstjärnor som Knape, Thomas Johansson, Sjöberg, Brolin m.fl visar också på hur det var när de var som bäst och hur kroppen sedan mer eller mindre förfallit genom åren. Jag vill inte se det programmet antagligen för att inte påminnas om mitt eget förfall.
En annan dokumentär “Istället för sommar” handlade om olika personer och deras uppgång o fall. Omtumlande att se vad som hände sedan, omtumlande att se förändringen av personen o de olika delarna av livet. Det är bara glansperioden vi minns, det är bara den vi vill vara i och vi tror att alla därefter levde lyckliga i alla sina dagar …..å så var sagan slut.
Stjärnorna på slottet är ett annat TV-program där de spolar tillbaka bandet ( bandspelarband eller film är föregångare till dagens hårddiskar o flash minnen för er som inte vet det) till en svunnen storhets era för att sedan landa i nutid. Körberg har bytt kaross men låter fortfarande fantastiskt. En misstänkt dement Sivan hör dock inte längre hur Tommy sjunger o Bergqvist önskar att han skall hinna åldras en stund tillsammans med Körberg. Jag tittade en stund men fattade direkt vad det hela gick ut på o slutade.
Tv-reklam för pensionssparande visar också livets gång på 6 sekunder, från en ivrigt simmande spermie till en gammal man som leker med sitt barnbarn vid havet. Pengars värde blir plötsligt likgiltigt.
I “Hope for haiti now” hade gamla stjärnor i hast samlats ihop för att öppna våra plånböcker. Det är ju dom som vi vill se o minnas …eller. Stevie Wonder, Clintan, Springsteen tom Madonna står längre fram i kön, det märktes. Det var kul att se dem i alla fall, de gjorde något viktigt, något meningsfullt det syntes i deras ögon o hördes i deras röster. Är det meningen o kärleken som gör vår ande tidslös?
Jag drömde om min morfar, Folke. Han var på en Stroke avdelning, uppklädd i kostym, blårandig vit skjorta o med röd slips. Han var rätt lik mig?! Folke var frustrerad över medicineringen o sin situation. Jag gick fram till honom, han kände igen mig och vi kramade om varandra. Jag förklarade för honom att hans förmåga att förstå sin situation kan ha skadats av stroken. Han sa inget utan hängde kvar i min famn. Jag gick ut, ner i skogen vid ån det var sol o vår i luften. Folke var lätt som Linda o Jonas när jag gick runt med dem i bärselen på magen. Jag visste att han älskade skogen o kände hur lugn han blev av att bli buren av mig just här. 107 år tidigare födde Jenny morfar Folke . År 2063 är det 107 år sedan Ingrid födde mig på mödrahemmet i Vänersborg. Jag undrar om mitt barnbarn då kommer att bära min ande vid havet?
Min o din tid är nu.
Det är inte sällan jag stöter på personer som beklagar sig över sina sjukdommar samtidigt som jag tror mig veta vad de beror på - vällevnad eller snarare fellevnad. Det är ofta som övervikt, inaktivitet, fel mat, rökning, stress i arbetet, stress i livet o oförmåga till förändring bidrar eller tom orsakar de symtom på fellevnad som vi kallar sjukdommar. Personerna vet ofta om vad det egentliga felet är, tror jag men det blir ändå doktorn som får i uppdrag att ta bort symtomen så att det går att fortsätta som vanligt. Varför spelar doktorn med i spelet istället för att säga som det är? Det är jobbigt att väcka patientens försvar, doktorn förlorar sitt anseende, doktorn vill vara en “bra” doktor som tillfredställer patienten eller patienten går till en annan receptutskrivare om det inte passar. Nu är det också vårdval, dvs du väljer den vårdcentral du har mest förtroende för och det kanske inte är det stället som utlöser dina försvar.
Vem är vinnare i detta “sjukvårdsystem”? Läkemedelsföretagen, apoteken, snälla doktorer, hälso industrin med alla sina genvägar till hälsa m.fl. Förloraren är patienten. Apotek verksamhetens avreglerande verkar göra medicinen dyrare, Alvedon steg med 39%. Men det kanske gör medicinen mer verksam, djävligt dyr medicin måste ju vara bra! Förväntningarna stiger och bidrar till lindring.
Doktorn borde säga, jag borde säga “Ta dina symtom o gå o bota dig själv!” Det kanske inte är så lätt att ändra på jobb o social situation men visst är det möjligt. Det är betydligt lättare att bestämma över vad du stoppar i munnen och hur mycket du rör dig. Det är väl därför som just den kritiken är så svår att uttala; “Du äter fel o för mycket och du är lat”. Eftersom du kan bestämma över detta själv så måste det ju vara något utanför ditt beslutsområde som orsakar detta tillstånd. “Det är ämnesomsättningen, mitt blodsocker, min trötthet, vitaminbristen, ljusbristen, vårluften, livsandarna, ödet…..” Eller du kanske inte ens ser några fel; “Jag trivs med min vikt, jag bestämmer själv vad jag vill göra, hellre leva kort men bra än ett längre asketiskt liv, det är bra med lite pondus …”
Rökare vet om att det inte är bra att röka. De klagar heller inte för mig på sin hosta. “Du jag har sådan hemsk hosta när jag röker o annars också förresten har du någon bra medecin för det”? Nej de vet vad det beror på, när de får KOL och de har gjort ett medvetet val. Det borde vara jämförbart med de som har fått diabetes typ 2, högt BT, höga blodfetter ( vilket jag i sig inte tror är något problem), magbesvär, belastningsbesvär från skelettet mm, men de vill inte ta på sig ansvaret för sina besvär. Istället för medicin borde de uppmanas att bota sig själva och inte uppta resurser i sjukvården som mer kan användas till sjukdommar som verkligen behöver vård.
Och så kommer det ekonomiska incitamentet igen som den mest effektiva motivatorn, långt mer verksamt än ett dödshot. Om du är för fet så riskerar du att få betala för den plats på flyget som du breder ut dig över. Flera bolag börjar tänka på detta bla finair o air france som hotar med att slänga av feta som tar upp mer än ett säte om flyget är fullbokat. Stora rubriker men det gäller ju bara när det är fullbokat, då får du se till att få rum på ett säte. Jag tycker att totalvikten skulle gälla. Dvs du får väga 120kg med all din packning sedan blir det övervikt. Jag med 80 kg kan då ta med windsurfutrustning o 10 kg till inom gränsen medan den som redan väger 120 får åka naken. En dam på 65 kg kan ta med precis så mycket hon vill 55 kg utan övervikt! Är det diskriminering eller lika vilkor för alla? Det är ju flygsäkerheten som gäller, planet skall ju kunna lyfta o komma fram. Jag tycker vidare att vi skulle besiktigas som bilarna. Bra skick lägre försäkringspremier o lägre landstingsskatt OCH dåligt skick ( pga fellevnad) högre skatt. Men de friskare lever ju längre o förbrukar mer pension istället för sjukvård, invänder du. De sjukare gör tvärtom, förbrukar sjukvård men dör ifrån pensionen?! Hmm tänkte inte på det. Dessutom skapar ju fellevnaden en massa jobb inom vårdsektorn så det är ju bra för tillväxten. Bilar borde ju inte heller tillverkas men är bra för jobb o tillväxt. Komplicerat blir det. Några tar på sig uppgiften att leva fel för att de mer vältrimmade skall kunna leva gott o länge?! Nej tillbaka till bantningen o ändrat leverne för DIN skull!
“Det är inte så lätt”! Nej det är det inte så låt mig hjälpa till! Jag vill inget hellre. Om vi gör det ihop kanske du kan hålla ut tillräckligt länge på ett nytt spår så att det blir en vana. Men tjata inte om dina besvär, förvänta dig inte mitt medlidande du har gjort ditt val och får ta konsekvenserna. Att rökare röker är helt OK för mig, att dricka sprit o knarka också för personen vet vem som har ansvaret för de besvär som uppkommer. Det är OK att äta fel o för mycket och vara lat också så länge som du tar ansvar för de konsekvenser det ställer till med. Om inte du bryr dig varför skall jag göra det? Jag har väl nog med min egen dödsångest.
Vi nåddes för någon vecka sedan av nyheten att det “bara” dog 355 personer i trafiken under 2009, en minskning med 11% (397 dödade) 2008. Hur många som skadades, förtids pensionerades mm vet jag inte men det räcker med de dödade. Orsaker till detta “lyckade” resultat kan vara byggandet av separerade vägbanor, motorvägar, ökat kontrollerande av hastigheten o säkrare bilar. Något mindre trafik i lågkonjunkturens kölvatten spelar också in. VägVerket eller samhället har satt upp ett mål om max 220 dödade 2020. Vi hade tidigare en annan målsättning men den höll inte så då skrev VV in en ny målsättning i stället. Lätt fixat! Det har dött 4850 pers på sveriges vägar under 2000-2009, fler än som dog i World Trade center (2973 +19 kapare)
En Bilförare, en man mellan 25-64 år, i en singelolycka är den vanligaste situationen för en dödsolyckan
Man kan se på vägverkets hemsida att 43% av trafikanterna håller hastighetsgränserna vid senaste mätningen 2004. VV har satt upp ett mål om 80% efterlevnad 2020.
Mellan 20-25% av alla trafikdödade förare har varit onyktra. Denna siffra har inte ändrat sig mycket över tid. Däremot följer vi till 95% bälteslagen.
Jaha, OCH??? vad är jag ute efter? Jo jag tänker på alla resurser som lagts ner på att förebygga svininfluensas härjningar, mass vaccinationen o förföljelsen av dem som inte ville vaccinera sig. Ja det kanske inte var så illa som förföljelse men jag skämdes lite ibland som ovaccinerad sjukhusanställd. Ca 25 pers dog i Sverige i första vågens svinsmitta eller 4,4 per miljonen innevånare. Hur många som skulle dött utan vaccinering är oklart men Dr Linde tror att lika många räddats dvs ca 25 pers. Men I Tyskland dog det 2,2 utan massvaccinering?! (uppgifter från TV-program som jag ej kan länka till). Det hela, vaccineringen o vaccinet har nog kostat mellan 2-3 miljarder skr att genomföra. Att köra nykter och hålla hastigheten kostar inte ett skit! och skulle säkert spara 4ggr så många liv i trafiken som vaccineringen men det skulle ju vara ett intrång i den personliga integriteten.
Så om man jämför vår rädsla för influensan o villigheten att vaccinera oss med vår rädsla för trafikdöden o motivationen att hålla hastighet, köra nyktra o helst lämna bilen i garaget anas en viss moralisk skillnad. Skulle man kunna få till samma anstormning av oroliga trafikanter som vill plombera sin gaspedal, montera alkolås, strypa motorn, kräva dödmans dubbelgrepp om ratten och mobilavstörningsskydd i kupén, som när svinvaccinet försenades till vårdcentralerna? Knappast, när det gäller att fräsa fritt i sin bil riskerandes allas hälsa och tillämpa vår rättighet att fritt skita ner vår planet finns det inga betänkligheter. Det hjälper inte med statistik, kontroller, upplysning mm när vi har att göra med reptilhjärnan. Vi behöver kommunicera på annat sätt.
Jag fick veta att i något land har man satt ut vita cyklar där cyklister dödats. “Här dog NN trafikdöden den …” Om det blir många cyklar som står där i gathörnen eller vid vägen så kanske man börjar se faran. I krigsfilmer från 2 världskriget ser man alla skrotade fordon som står utmed vägen där trupperna förflyttar sig från eller till fronten. Det ger en föraning om riskerna och det som väntar. Skall vi sätta upp 355 vita käppar, vita kors eller vita stenar en för varje person som dödats i trafiken? Skulle det få oss att besinna oss? Skulle det få oss att visa respekt för andra o oss själva?
Jag kommer ihåg två platser för trafikdöden. Den ena ligger strax väster om Bredaryd vid infarten till Annebergssjön. Jag var 4-5 år och bevistade olycksplatsen. Det var otäckt, det låg en död älg på vägen och ångade i sitt blod. Nej ingen människa dog men upplevelsen får mig alltid att tänka på faran när jag passerar den platsen, minst 40ggr om året. Den andra platsen är väster om smålandstenar där 80 skyltarna står. Jag var 7-8 år när jag hörde om dödsolyckan där de som hade hand om skolmaten var inblandade på något sätt. Jag var inte ens där men tänker alltid på det när jag passerar där. Nu kom jag på den 3 platsen. Väster om Reftele mamman o hennes nyfödda barn under timmerbilen. Hon jobbade på min avdelning. Nu kom jag på den 4 påminnaren ! Vid ulås o doktorn med hennes kollega som körde ut framför något dödande. Du kanske också har sådana platser där du påminns. Varför inte märka ut desssa platser så att vi ser att det hänt? Kanske kan det förebygga att du eller någon i din närhet blir förknippad med en plats där trafikdöden slagit till.